är en mening som jag använder för att peppa mig när jag samtalar med vissa oturligt nog existensberättigade individer.
Det absolut mest enerverande jag vet är att prata med en till synes vuxen person på precis samma vis som man måste göra med en obstinat femtonåring för att den överhuvudtaget ska vara på samma planhalva. Att spela på samma planhalva är lite för mycket begärt. Hade jag velat uppfostra tonårskids nu hade jag sett till att bli på smällen för femton år sen.
Vissa behöver verkligen växa upp!
Nu till 3 helt andra saker.
Psykorenen som hoppar ur lådan vid jultid på femman, förföljer mig och har nu gått och blivit en psykokyckling. Varför? Han är bara otrevlig.
Jag har gärna en snygg man i bar överkropp i köket, absolut, men att sätta en barmagad Plura i köket på tv dödar fantasin för all framtid. Det är rakt av elakt.
En av de bästa beskrivningarna denna vecka är den om Avril Lavigne "french-canadian fetus that think life is complicated". Utomordentligt roligt!
En månad, sen blir det åka av! New York! Tjohoo! Tjohoo! Tjohoo!
Recent Comments